Min topp 10-lista

För ett bra tag sedan gjorde jag ett inlägg om "affective forecasting" där jag uttryckte min oro för att jag kanske skönmålar min framtida frihet. Jag har trots det enormt svårt att föreställa mig att jag kommer att vantrivas med en tillvaro som fri. MI30:s puttriga beskrivningar av sin nyvunna frihet ger mig vatten på min kvarn - om man nått självvald frihet måste det vara en skön känsla (på samma sätt som ofrivillig sysslolöshet måste vara jobbigt). Men jag vet precis vad jag kommer att göra när jag är fri från heltidsjobbet och jag absolut vägrar att tro att jag, när jag ökar doserna av dessa aktiviteter, kommer att ligga kvar på samma nivå av välbefinnande som idag (den är väl helt okej, men jag kommer slå i TAKET hör ni det TAKET). Här är de sakerna jag spontant vet redan idag:

• Sova middag varje dag
• Dricka vin till lunchen
• Ha höns
• Gå långpromenader i naturen - kanske med en hund?
• Blogga
• Simma
• Se mer film

När jag var 23 pluggade jag i Frankrike och bodde då mitt emot en kvartersbio. I brist på TV och Internet (ja så gammal är jag) gick jag på bio nästan varje kväll och såg precis allt som visades. Där och då gick jag från att bara gilla film till att älska film. Allt sedan dess har jag jobbat med en egen topp-10-lista. Jag funderar ofta kring vilka kriterier som bör ligga till grund för att en film ska kvala in. Det jag landat i är att jag bedömer en film utifrån vad jag kände vid tidpunkten för första titten. Ett exempel är filmen Matrix, som hamnar på plats två. Hade jag fått se den för första gången idag hade jag nog inte varit så imponerad eftersom genren "parallell verklighet i dystopisk miljö" blev lite uttjatad åren efter det att Matrix kom (och effekterna är rätt daterade). Men när jag för första gången såg den var det en minst sagt drabbande upplevelse. Det kändes som ett "före" och "efter" som jag fortfarande inte riktigt hämtat mig ifrån. Är jag i matrisen? Vet ej. Detsamma med filmen "Festen". Dogma blev senare rätt uttjatat, men mitt första möte med genren var oslagbar. Som ni märker är nästan alla filmer jag nämner från åren kring millenieskiftet. Om det beror på att det gjordes särskilt bra film då eller om det beror på att man, som när det gäller musik, är mer mottaglig i en viss ålder, vet jag inte. Jag är däremot inget jättefan av svensk film - förutom Bergman då, ingen kan filmatisera buskis som han:

Därför blev det en nästan religiös upplevelse att se "De ofrivilliga". Oklart hur jag hamnade i salongen - jag hade efter en vecka av Kay Pollack-upplevelser givit mig själv en femårsban på svensk film.

Vid sidan av deliriska upplevelser kan jag också uppskatta filmer som "bara" är bra underhållning. Jerry Maguire låg exempelvis länge på listan. Den är varken drabbande eller särskilt tankeväckande, men jag har säkert sett den tio gånger och tycker att den är kul varje gång. Om jag skulle fortsätta listan under #10 skulle där ligga ett pärlband av helt okej filmer som jag kan se igen och igen, men en topp 10 är en topp 10.

Att konsumera film, gärna brett och urskillningslöst, tillhör enligt mig en av höjdpunkterna med livet. Under mitt USA-besök förra året smet jag exempelvis in i en biosalong tio minuter efter start utan att veta vad som visades och hamnade mitt i alla Oscarnominerade kortfilmsbidrag. Jag hade själv aldrig valt den sittningen, men tre timmar senare var jag helt kortfilmssåld. Det otippade ger nya insikter (som att kortfilmsformatet är underskattat), men man har sällan tid att vara spontan och otippad i vardagen när allt ska vara ordnat och nyttomaximerat ("Vi går och ser den här filmen som har fått så bra betyg" - och så sitter man där med en dussinfilm som enda bioupplevelse det kvartalet*). Så kom det sig att jag kunde föra en diskussion om ungersk kortfilm med min ungerske bordsgranne på en middag nyligen. Spontaneity rules.

En av drivkrafterna till min resa mot FIRE är att jag ska kunna se mer film. Jag talar om massiv filmkonsumtion från hela spektrat, så att jag får möjlighet att upptäcka de där pärlorna som inte kommer att visas på bio i en medelstor stad. Att köpa veckopass på en filmfestival och se film tills ögonen blöder, flera veckor om året. Så jag är nog egentligen inte så orolig för min affektiva forecasting. Så länge det finns film finns det hopp. Har du några intressen du skulle vilja ägna betydligt mer tid åt i en eventuell frihet än du hinner göra idag?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Host en oväntad vänskap host

Budgetfilmkväll Frankrike

Uppdatering: Två presentkort kvar, kör så det ryker. Efter helgen plockar jag de två bästa förslagen bland de som ännu inte skickat in, jag namnger ingen. Du behöver inte dela något, bara SKICK IN!

Hi suckaz. Idag har filmvisningen kommit till Frankrike - även det ett av mina favoritländer när det kommer till alkohol, ost och vin, särskilt i kombination.

På filmtemat hade jag spontant föreslagit något av Ozon eller Agnès Jaoui, men det fanns ingenting av dessa på Nettan. Det finns väldigt lite franskt på Netflix och för att inte tvinga i er gammal skåpmat av typen "Amélie från Montmartre" slänger jag ur mig två komedier. Vafalls? Fransk komedi? En paradox med Frankrike är att de - företrädesvis de fransmän jag dejtat i ett annat liv - varit såväl en smula humorlösa som begivna på messerschmitt-beteenden, ibland lyckas klämma ur sig en och annan rolig rulle. "I andras ögon" är en av mina absoluta favoritfilmer, men dessvärre fanns den inte på Netflix. Jag rekommenderar istället någon av nedan två:

"Dagen D" ovan vänster är lite småputtrig och jag fnissade en del medan "De är överallt" ovan höger är strået vassare. Den innehåller också min favorit Charlotte Gainsbourg. Oavsett vilken du väljer kommer du att få din dos av franskt gestikulerande och gutturala läten. Väljer du Dagen D kan jag också lova en obetalbar hund-scen (den där de klär upp hundarna inför bröllopet).

Jag vill poängtera att syftet med dessa nationellt tematiserade filmkvällarna inte primärt är att guida er till era största filmupplevelser. Tanken är snarare att man, genom att gifta ihop olika element (ex. smak, doft, visualer) kan åstadkomma en känsla av exotism och resa, utan att lägga x antal tusen på en faktisk resa. Vän av ordning menar då att man möjligen inte kan jämföra ovan budgetsittning i soffan med en helg i Paris. Det är helt korrekt, en helg i Paris inbegriper även omständliga transfers i illaluktande allmänna transportmedel, mötet med otrevliga fransmän, hundskit och, måste jag väl ändå tillstå, en del trevligheter. Men det kostar också 150 gånger mer så sannolikt har du inte råd att göra det mer än en handfull gånger om året*. Ovan upplevelse fixar du på en kafferast, utan att behöva ta ledigt, be någon om lov eller annat logistiskt jox.

Med vänlig hälsning/
FruEfficientBadass

* Såvida du inte aspirerar på Lyxfällan alt. faktiskt är svinrik**
** Och då ser jag inte poängen med att du läser den här bloggen sod off

Minimalisterna på ABF-huset

Igår var jag och såg Elisabeth Byström och Johan Ernfors a.k.a. Minimalisterna på ABF-huset i Stockholm. Som ni vet älskar jag Minimalisterna men mest av allt älskar jag deras bok Prylbanta som jag skrivit om här, här och här. Och här var det visst. Fram tills mötet med Hejdå saker var Prylbanta den mest inspirerande läsningen på området skala ner jag stött på.* Så det var med stor förväntan jag tog mig in i denna socialismens högborg på Sveavägen för ett 1½ timme långt seminarium**, en freebie för att jag vid ett svagt tillfälle skaffat ett COOP-medlemsskap och således får inbjudningar till arrangemang av Konsumentföreningen Stockholm. Jag hade väntat mig ett hav av söderbönor med assymetrisk lugg och stora papperssmycken, men det var lite mer seniort. Och 97% kvinnor, som brukligt är i seminariesammanhang.***

Minimalisterna är ju precis så sympatiska och konkreta i verkligheten som på bloggen. Det är givetvis svårt att koka ner en bok med ett så högt näringsinnehåll i en timmes föreläsning, men jag tycker att de gjorde det bra. Elisabeth började med att berätta att "om alla levde som vi i Sverige skulle vi behöva 4,2 jordklot" vilket var ett tema även för introtalaren****.

Vidare får vi höra om resan till minimalism och hur de trattat om minimalismbegreppet till sin egen "Svenssonminimalism" vilket jag tycker är ett så bra uttryck. Men behöver inte bli fundamentalist som Fumio Sasaki eller någon av YouTubes stil-minimalister, man kan bara välja att värja sig mot prylberget sådär i största allmänhet. Johan säger att de tänkte som så att "har vi tur kan vi inspirera någon". Amen to that, salen var fullpackad och bloggen är Sveriges främsta minimalistblogg.

Vidare talar de om för oss som läst boken bekanta begrepp som paretoprincipen, värdeoptimering och vinsterna med minimalism (tid, pengar, mental energi i att slippa röran, miljö och humanism*****). De går också igenom varför minimalism kan vara mentalt utmanande och där sätter Elisabeth huvudet på spiken: "Vi är känslostyrda, sociala varelser som inte agerar rationellt" men att vi även konsumerar i syfte att lösa problem. Problemet med denna problemlösning är att den ofta skapar brist någon annanstans i matrisen, d.v.s. du köper en bil för att snabbare kunna ta dig till och från jobbet för att få mer tid med barnen. Men bilen kostar så mycket pengar att du har svårt att gå ner på deltid för att vara med barnen.

Mitt favoritområde med såväl Prylbanta som föreläsningen handlar om de så kallade "Tankevillorna" - de feltänk vi gör vis-à-vis våra prylar. Nu hann de av förklarliga skäl inte igenom mer än en handfull, men klassiska tankevillor är ju "den kan vara bra att ha en dag" eller "redan tagen kostnad" (att man värjer sig för att göra av med en pryl som förlorat sitt värde för att den kostade så mycket att anskaffa från början). Minimalisterna förespråkar ALLA-modellen när behov uppstår: Avstå - Låna - Leasa, och i sista hand: Anskaffa. Men då anskaffa något som ska hålla i många år ("för livet") och något som är miljövänligt och arbetsförhållandemässigt ok tillverkat.

Slutklämmen är att identifiera sin drivkraft till minimalism. Det är den individuella drivkraften som när ett långsiktigt engagemang - annars blir det bara en engångsinsats och sen smyger sig prylarna tillbaka igen. Nyckel är att minimera inflödet och ständigt påminna sig om varför. För deras del handlade det om att få mer tid med barnen och slippa stressen det innebär att ständigt leta efter saker, städa bland sakerna, behovet av ett större boende för att härbärgera sakerna osv.

"Minimalism är som att skala en lök lager för lager". Shit, jag som trodde löken var min idé. Jag trodde i och för sig att det var jag som kommit på uttrycket "snöbollseffekten" när man talar om ränta-på-ränta så man får ta mina antaganden med en nypa salt.

Summerat - en kvalitativ föreläsning av två eldsjälar - utan ett ord för mycket. Living the brand. Hoppas att de fick mersmak och kanske börjar turnera med sitt budskap. Till skillnad från introtalaren Anders - som arbetade enligt "miljön-är-till-stor-del-en-fråga-för-politikerna"-principen, tror jag att det är en gräsrotsfråga och där är unga, välutbildade och, om jag får drista mig till att säga så, snygga människor som Minimalisterna, hårdvaluta. När gemene man ger konsumtionen fräcka fingret och minimalism, staycation och vego blir trend, går vi snabbare fram än om vi höjer flygbränsleskatten eller bötfäller dem som inte sorterar elektronik på ett korrekt sätt.****** Minimalisterna får 6 tomma glasburkar i betyg av mä (max var 6, om ni undrar).

Och glöm inte att kolla de entreprenöriella deltagarnas idéer. Jag kommer absolut att kolla in på Hygglo för att hyra prylar på landet (ex. en byggnadsställning vad det lider) och den dagen ett par jeans spricker kommer jag utan tvekan att skicka dem till Repamera, om inte annat för att deras grundare var så charmig.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Jag säger inte att Hejdå saker är bättre än Prylbanta, jag säger att de spelar i samma liga.
** Förutom Minimalisterna, f.d. KD/Moderatpolitikern Anders Wijkman som talade hållbar utveckling & politiska agendor samt tre entreprenörer inom återbruk: Hyber (abonnemang på begagnade barnkläder), Hygglo (möjlighet hyra & hyra ut sällanprylar av typen släp & lövblåsar) och Repamera (elaga kläder on-line).
*** Fast inte lika stor andel kvinnor som när jag var på nationalmuseum på en dragning om att vara kvinna på 50-talet med författarinnan till Maj-triologin Kristina Sandberg - där var det en man bland 499 kvinnor och jag tror att han blev uppäten efter avslutad paneldebatt för jag såg inte skymten av honom vid garderoberna.
****10% av världens befolkning står för 50% av utsläppen. 
***** Den humanistiska biten handlar om att ta ansvar för att så långt det är möjligt se till att prylarna man köper tillverkats under bra omständigheter.
****** Det känns stabilt att en sketen säljare snäpper Rom-klubbens ordförande på fingrarna. 

Att gå från dyrt till billigt finkem

Som ett led i min lökskalning har jag gått från att konsumera dyra kosmetiska produkter till billiga. Jag är fortfarande rätt kräsen. Dels beroende på att jag har lite knepig hud som inte klarar av vilka produkter som helst, men lika mycket för att jag tycker att upplevelsen av en kosmetisk produkt ska vara trevlig, inte otrevlig exempelvis genom obehaglig doft eller ännu värre - parfymfritt (är det bara jag som tycker att parfymfritt luktar illa?). Nedan några av mina gamla och nya favoriter.


Face Wash

Vänster: 200kr        Höger: 50kr

Hudkräm

Vänster: 650kr (för båda)   Höger: 100kr (för båda)

Jag är den förste att hålla med om att Dermalogicas produkter är härliga och underbara. Dito Niveaprodukt är bara fräsch och ändamålsenlig. Är det värt skillnaden? Jag har bestämt mig för att det är det inte.

Clarinskrämerna ovan var min standard i många år. När jag såg att min mamma använda Ciens (Lidls) hudvård skämdes jag å hennes vägnar. Tills jag av nöd var tvungen att låna hennes krämer en gång och motvilligt tvingades erkänna att det var kick-ass produkter. Dagkrämen har dessutom fått den prestigefulla utmärkelsen "Bra Köp" av Råd & Rön. Nu använder jag ju mest Nivea Soft, men det händer att jag köper på mig nedan om andan faller på. Den blå nattkrämen är särskilt bra vintertid när Nivea Soft inte riktigt räcker till - den lägger sig som ett balsam över huden och motar fnaset i grind utan att ge mig hudinflammation som många andra produkter gör.

Ibland vill min hjärna locka mig att tycka att det kan vara värt att splurga på hudvård. Men jag landar alltid i samma slutsats: Om jag ska vara Dermalogica/Clarins-konsekvent genom livet måste jag lägga runt 125kr extra i månaden vilket diffar en rätt fet jorden-runt-resa på 65-årsdagen. Vidare är det alltid lite meck att anskaffa produkterna - jag måste handla på nätet eller besöka ett finare varuhus, vilket jag gärna undviker. De andra produkterna kan jag köpa i samband med att jag handlar.

Vad säger då "vetenskapen"? En hudläkare i bekantskapen menar att det i stort sett är samma saker i alla krämer ("Vänd och läs på etiketten så ser du"). Skillnaden uppstår när man adderar solskydd ("Anti Age!") och färg, doft etc. I värsta fall tillsätts miljöfarliga UV-filter, allergena ämnen och parabener, vilket var fallet från en Body Shop-produkt i Testfaktas test från 2015. Bäst i just det testet var bland annat NIVEA. Bland de sämsta var Estelle & Thild och jag svär att jag visste det redan innan jag läste studien eftersom mina budgetfyndade utförsäljningsexemplar av samma märke (20kr /st på Kronans Droghandel för ett par år sedan) lade sig som en vit hinna på huden utan att gå in. Till skillnad från NIVEA Soft som går in på ett kick och lämnar huden len och väldoftande.

Vänster: 200kr  Höger. 52kr

En annan testfavorit var HTH som jag alltid gillat. Jag köpte ett tag Clarins, för doften, men kör numera antingen NIVEA Soft, HTH eller LdB. En tumregel för mig är att en kräm aldrig är så bra att den kan motivera ett pris som är mer än tredubbelt så högt som en okej budgetalternativ. Det vill säga - hittar jag en ansiktskräm för 150 spänn som är helt extraordinär kan jag tänka mig att byta, åtminstone för ett tag. Däremot kan jag inte tänka mig att byta om krämen kostar 300kr.

Var går din smärtgräns för finkem lilla vän?

Mvh/
FruEfficientBadass

Bästa spartipset inför sommar 2018

Under sportlovet åkte min vän H på fancy pancy alpsemester och lämnade sitt hem utanför Stockholm tomt. Eftersom hon är en god och materiellt avslappnad vän erbjöd hon sig storsint att upplåta sitt hus åt oss, något bara en trebarnsmorsa kan tänka sig göra. Vi hakade givetvis på - vår helg hade annars mest bestått av att sitta och glo på varsin skärm (efter 15:00) och äta pop corn. Det hela fick en dramatisk start eftersom min vän, fantastisk som hon är på det mesta, är rätt ointresserad av sifferföljd, varför vi satte igång larmet och det var ett jävla oljud och appell till larmcentralen innan vi kunde installera oss och chilla. Men vilket chill sen då...lovely...

Vi snackar originalkonst på väggarna, vinterträdgård och badrum större än vårt kök. Så vad tog jag mig för då i detta fantastiska hus? Ja, döm om er förvåning om jag inte poppade en flaska cava och arbetade mig igenom rum för rum. Trappan var så lång att jag var tvungen att ta en vätskepaus. Vilket ju var tur, för när jag väl kom upp på plan två var bastun varm så det var bara att bita i det sura äpplet och ta plats.

Under tiden hade HerrEB den goda smaken att fixa middag och ta hand om kidsen - en win-lose-situation till FruEB:s fördel. Vad som slog mig under kvällen - för det var en hyfsat ordinär lördagskväll - var hur utomordentligt uppfriskande det var att befinna sig i någon annans hem. Bara det faktum att man var tvungen att leta lite i kökslådor och skåp för att hitta grejer var stimulerande för hjärnan. Det var inspirerande att se hur de hade inrett, testa en ny duschtvål, försöka lista ut koden till kassaskåpet kolla igenom bokhyllan och det är alltid lite spännande att vakna i ett okänt rum (med några undantag i ungdomen). För en svenne banan-familj som oss är detta den perfekta balansgången mellan tryggt och spännande a.k.a lagom äventyr. Varför gör vi inte mer av detta? Det vill säga - byter bostäder och/eller lantställen med varandra? Det behöver ju nödvändigtvis inte handla om vänner med Äggetmöbler och egen sjöutsikt, vilket ombyte som helst duger. För du har väl inte missat:

Om du hamnar i en fancy pancy environment som jag råkade göra denna helg - gratulations, som mitt barn säger när hon tror att hon pratar engelska. Om du hamnar i ett trashhushåll- gratulations - du kommer känna dig som kungen när du kommer hem igen. Som omvänd hedonic treadmill, äntligen kommer du att uppskatta det du har. Det är ombytet som är nyckeln. Det är i jakten på ombytet som du bokar semestrar på Playa del Ingles och Jumeirah Beach. Det kostar skjortan och halva ärmen och leder inte nödvändigtvis till evig lycka och upplysning men troligtvis (om du har småbarn) till rejäla doser stress i resemomentet. Jag förordar att du byter boende med någon av dina polare över en helg eller en vecka istället. Det kommer inte nödvändigtvis leda till evig lycka och upplysning, men det kommer heller inte att kosta skjortan och halva ärmen, eftersom ni bara byter lika mot lika. I fallet ovan bytte vi, om jag ska vara ärlig, inte lika mot lika. De bjussade oss på en helg i sitt hus. Men H du vet att ni är välkomna att inta vår lägenhet när som, bara Far i Huset kan skiljas från sina projekt ett tag.

Och även om vi båda levt relativt identiska liv i en identiskt (eller samma) förort, hade ombytet varit uppfriskande. Det är alltid kul att se vad andra har för sorters senap i sitt skafferi. Det är inspirerande helt enkelt. Så mitt spartips inför sommaren 2018 är: House swappa med en vän*!

Mvh/
FruEfficientBadass


P.s. I huset vi lånade hade de en helt genial tvättlösning. Uppe i badrummet ett tvättnedkast som går rakt ner i tvättstugan. Va?? Hur smart!?! Ds.

T v: Uppe T h: Nere

* Det vill till att det är en vän med ett öppet sinne, eftersom det för merparten av vår consumer sucka-befolkning inte är levnadsdugligt att semestra annat än charter eller äventyrspark på annan ort. 

Några ekonomitankar från helgen...

...igen. Skaffa ett liv kanske någon tycker, men hör då: Jag har haft ett liv i helgen, jag har nämligen varit hjälpreda på ett scoutläger. Vän av ordning kan tycka att detta låter astrist och obekvämt men låt mig berätta att det är det inte. Jag har haft min egen lilla faluröda stuga med knutar and shit där jag har kunnat dra mig tillbaka och skriva blogginlägg. Jag har även kunnat gå långa promenader och ligga i soliga skogsgläntor och titta upp mot tallkronorna och fundera på Horace Engdahl och annat.

Jag gillar scouterna:

1 De är snåla: Allt tas till vara och de älskar märken som Eldorado.
2 De är DIY-proffs (det var hos scouterna min passion för vedklyvning började)
3 De är superpedagoger som fostrar god kamratanda och får barnen att uppskatta det enkla i livet (i skrivade stund sitter de och karvar ut blommor ur falukorv som de ska tillaga på stormkök ute i skogen).

Jag, i egenskap av köksnisse, kunde således dra mig tillbaka till mitt lilla Taj Mahal och skriva detta och såg stort fram emot att såga ett ekonomitemanummer från det Magasin M jag snott med mig från jobbet. Nu såg jag att det var en tidning från augusti 2017, ni får ha överseende med det.

Dessvärre visade sig artikelsamlingen vara rätt vettig, med det inledande citatet "Pengar i sig gör ingen lycklig, men det kan inte hjälpas att det har en lugnande verkan på nervsystemet" (Arnold Ljungdal, whoever that was). Därefter följer tips för kvinnor 50, 60 respektive 70 år och det blir ju lite gulligt när man till en 70-åring skriver saker som att "Man måste inte ha en dator för att betala räkningar, även om det underlättar enormt" samt "Lägg på luren om det ringer telefonförsäljare". Nedan ett axplock av rätt okej tips för någon född 1930-1950:

- Avskaffa bilen och gå med i en bilpool
- Fundera på att löneväxla om du tjänar mer än 41 360kr i månaden
- Downsiza eller hyr ut
- Kartlägg dig själv som konsument - gå igenom alla autogiron och kontokort, vad kan du dra in på?
- Undvik att samla på dig prylar - sälj och släng.

Men för oss snålproffs är ju ovan som puttriga Bellmanhistorier när man är van vid Knausgård.* Temanumret lyftes av det faktum att Birgitta Piper medverkade - ni kanske minns henne från UR:s satsning "Låna för livet" där hon och Hängsel-Claes tuktade fyra svenska familjer inom privatekonomi. Det var en fröjd att se Birgitta ånga på med sin mastodont-handväska och sköna skånska i den osnutne skejt-yngligens ölburksfyllda hem och ta honom i örat. För att ett par avsnitt senare ge honom moderliga klappar på armen för att han lyckats ta sig i kragen. Lika härligt är det att läsa hennes inlägg i M Magasin där hon inte skräder orden över reportageobjektens hantering av pengar.

Exempelvis anade jag bloggmaterial när jag såg rubriken i en av artiklarna (på bild - en "skojig tjej" i 50+ åldern, randiga strumpor, basker med påsydda rosor, kittet): "Jag vill inte pensionsspara - jag vill leva NU!" Ingress: "Många oroar sig för att de INTE har sparat till pensionen. Men KMN tänker precis tvärt om: "- Ett sparande med det syftet skulle göra mig jätterädd!".

Här har man ju lust att nypa henne hårt i kinden och det är precis det Birgitta Piper gör: "Att ha musik som mental födkrok är härligt. Kultur som affärsidé är också smart (KMN driver eget inom "musikföreställningar/babyrytmik"). Det är klart att man kan kokettera med sin kulturella oavhängighet och totala ointresse för pengar. Men att försöka tugga i sig kulturella nöjen som fattigpensionär är kanske inte lika lustfyllt."

Det hela blir emellertid lite problematiskt när jag läser hela inslaget med babyrytmikern. Först stör jag ihjäl mig när hon säger: "Om jag hade varit född och bott i Somalia - eller USA! - hade jag nog tänkt annorlunda", säger hon. "Nu har jag fått förmånen att födas och leva i fantastiska Sverige. Det är min pensionsförsäkring." Men sen framgår det även att hon i sin rytmikverksamhet har anställda så hon pyntar ju även en del till staten i form av arbetsgivaravgifter samt sysselsätter folk, vilket ju får ses som en förmildrande omständighet. Hon tillägger: "Jag är medveten om att jag får en låg pension. Men vi har låga utgifter och är anti-materialister, vi vill inte ägna så mycket tid åt konsumtion. Det är en livsstil, en lågintensiv livsstil."

Och här går jag från att vilja spöa KMN till att faktiskt gilla na. Jag gillar uttrycket: Lågintensiv livsstil. Och jag inser ju att det är precis den resan jag företar mig för tillfället - från det högintensiva med hög lön, "många bolljävlar i luften", miljödränerande dussincharter och fast consumtion, till en hyvling ner på skelettet - vem är jag och vad vill jag göra i det som återstår av mitt liv? Att få hög pension den dagen staten tycker att det är okej för någon född 1976 att ta pension, är sekundärt. Att få leva ett liv i sus och dus där jag är fri att följa mina egna impulser i så hög utsträckning det är möjligt, är primärt. Utan att för den skull ligga samhället till last.


Mvh/
FruEfficientBadass

* Märklig liknelse - jag gillar varken det ena eller det andra. 

Hångla upp din måndag

Något jag tampas med i livet är måndagsångest. I vissa perioder mer, i andra perioder mindre. Men måndagar suger, suger, suger. Måndagsångesten är ett av skälen till varför jag strävar mot FIRE, eftersom måndagsångesten också tar död på en del av helgglädjen, i alla fall skönheten med söndag.

För många herrans år sedan, det var tidigt sekel, hade jag och HerrEB en måndagsrutin för oss. Vi gjorde extra festlig mat och köpte en flarra vin. Det här höll vi på med säkert ett år innan jag blev på tjocken och gick och lade mig 16:30 på vardagarna. Därefter följde drygt tio år av Mamma Scan och miscellanious tumult innan vi nu börjar ana ljuset i tunneln - livet är på väg åter. Därför börjar det bli tid att ta tag i måndagshelvetena. Här är mina förslag:

• Försök att gå och lägga dig i tid söndag kväll - sömnbrist spär på din ångest som inget annat.
• Gå upp en kvart tidigare måndag morgon - gör lite husmorsgymnastik av typen solhälsningen så kickar kroppen igång alla system på ett endorfinoptimalt sätt.

Finn fem fel

• Lägg lite extra fokus på kläder och grooming - även om folk har fullt upp med sitt kommer du att psyka dig själv i positiv riktning. Se det som ditt fräcka finger mot måndagsbesten.
• Lyssna på härlig musik på  väg till jobbet.*
• Försök att ta tag i något surdegsliknande på jobbet så snart du är vid dina sinnens fulla bruk - det får dig att må psykiskt bättre.
• Ingen övertid måndagar!**
• Gör en extra fin middag måndagskvällar och/eller en god dessert***
• Försök att hålla måndagarna aktivitetsfria - du behöver vila efter veckans mentalt mest påfrestande dag.
• Med aktivitetsfria menar jag barnens aktiviteter - du får emellertid gärna gå ut och röra på dig i skog och mark, det är bra för ditt psyke. Bättre än att skjutsa barn i alla väderstreck eller att stå och frysa i en ishall i alla fall. Ett tag hade jag jazzdans måndagskvällar - det var som att trycka på "ångest-spola-knappen" i mitt psyke. Så den som är begiven på träning får gärna testa det.
• Köp en halv flaska vin och ta ett glas var. Inte BIBa dig igenom kvällen, även om det känns som det mest lämpliga valet i stunden.
• Se en härlig film du blir glad av.
• Gör måndagar till din "drömkväll", d.v.s. den kväll i veckan du skissar på dina drömprojekt. Som balsam för själen - får dig att lyfta blicken och tänka att även om det var en shitty day på kontoret så är det stora livet här hemma i ditt huvud och ingen kan komma åt det förutom du.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Kolla gärna in FruEB Måndagsångest på Spotify. Det finns dolda budskap i låtarna. Freedom finns där för att du ska påminna dig om att du väljer att gå till jobbet för att spara ihop deg till din frihet. Jobbet må vara en bitch men det är den hand som föder din framtida frihet. Om du inte har ökad ekonomisk frihet som mål kan du hoppa över låten. Kanske lyssna på "Working 9 to 5" om det är din grej sucka. 

https://open.spotify.com/user/fqacjso5xonj9ctp1ku458v2g/playlist/0mX5TguIDfxoPJEsJfhqK0

** Eller annan dag heller för den delen
*** Denna chokladtårta vars recept jag fick av Marknadsförar-L är helt underbar, och det kommer från en som egentligen ogillar chokladtårtor. Den är tagen ur "Gott utan socker" och tro't eller ej, den ÄR god utan socker:

150 g mandlar
20 st kärnfria dadlar
2 msk kokosolja
1 tsk vaniljpulver
1 nypa salt
1 enkel espresso (eller motsvarande starkt kaffe)
2 dl riven kokos
2 msk rå kakao
150 g 70% choklad
Bär eller nötter till garnering

• Rosta mandlarna i cirka 10 min på 225 grader. Låt svalna.
• Blanda alla övriga ingredienser i en mixer till en kladdig smet.
• Häll i mandeln och hacka in i blandningen.
• Tryck ut smeten i en kakform.
• Smält chokladen och häll den ovanpå.
• Garnera med bär, frukt eller nötter och ställ kallt.
• Servera med en klick grädde.

Mitt stalltips är att den bår att bryta i små delar och bara möla i sig, som en chokladkaka, utan grädde.

Saker jag inte fattar Del 5 - Folk och privatekonomi

För nytillkomna läsare är detta en serie där FruEfficientBadass profiterar på det faktum att hon fått lite trafik till bloggen och således kan utnyttja denna trafik till att få svar på saker hon, i brist på intellektuell stimulans, går runt och grunnar på. Eftersom hen är anonym ids hon inte ens skämmas över frågornas art och natur.

Innan jag börjar dagens litania - jag stöper om tävlingen. Det är dubbelmoraliskt att kräva att ni ska dela på sociala medier när jag själv är en ivrig bespottare av desamma. Den som redan skickat in på sociala media (Att välja lycka+Lana Banana) har redan vunnit. Om ngn i övrigt vill delta med ett knep, skriv in så plockar jag några vinnande förslag som jag postar anonymt på bloggen. 

Jag inser att det låter som att slå in en öppen dörr - jag sparar hälften av min nettolön, klart jag inte kan relatera till folk som lever lön-till-lön. Eller förresten, jag fattar ju exakt varför folk lever från lön-till-lön - been there done that*.  Det jag däremot inte fattar är de som ligger lite mitt emellan och skvalpar, varvandes klarsynta stunder med dimma. Det blir varken hackat eller malet - det blir brist på fokus.

Exempel 1: Jag hörde ett inslag i, tror det var Plånboken på P1, där någon sorts ekonomisk rådgivare för runt ett år sedan gick igenom en familjs ekonomi och hittade sätt att minska familjens rörliga kostnader med tre hundra spänn. Aha, tänkte jag, 300kr i månaden blir ju ändå några tusen på ett år. Men NEJ, det var total besparing per ÅR! Vad blir det, knappt 30 spänn i månaden? Samma familj kommer, utan skuggan av tvivel, att lägga 300 spänn eller mer på take-away per månad eller kanske till och med vecka under samma år. Eller varför inte slösurf-shoppa något i den storleksordningen ett par gånger per månad eller vecka. Eller varför inte dra en helg till NY och sätta sprätt på femtio gånger den summan en gång per år. Bara den här rådgivarens timkostnad tar väl den här familjen runt tre år att tjäna in. Felriktat fokus.


Exempel 2: Jag har bekanta som är så nöjda över att de bytt kanalpaket och därigenom spar ett par hundra kronor varje månad. Vad de däremot fortsätter att göra är att åka och storhandla på en fancy ICA Kvantum flera gånger i veckan när de hade kunnat spara tusenlappar på att veckohandla på Willys eller Lidl (ännu mer om de inte imperativt behövt äta kött till varje måltid vilket de gör). Felriktat fokus.


Exempel 3: En före detta kollega återkom ofta till att hon vid ett tillfälle skrapade fram 10 000 kronor på Triss. "Men det händer ju bara en gång i livet", brukade hon suckande avsluta sin story-telling. Ja exakt, och knappt ens det varför du kategoriskt bör undvika spel. Men om du hade sett över dina löpande kostnader, börjat ta med dig lunchlåda till jobbet, slutat lönedagsshoppa som om det inte funnes en morgondag samt skippat din charter till Mallis varje vår, hade din Trissvinst varit ett faktum varje månad, år efter år. Felriktat fokus.


Ta ovan exempel gånger tusen och det är vad jag ser omkring mig - förnöjsamhet över det lilla men en ignorant inställning till helheten. Kan någon hjälpa mig att förstå detta: Är människor av typen ovan medvetna om att de springer på fel bollar? För om så är fallet kan jag leva med det, jag fattar att det finns en liten thrill i att göra något lite smart i vardagen (ex. byte av kanalpaket). Lite som en man jag känner som sprider pengar omkring sig som vore det karamellpapper men som inte kan sluta tjata om hur han "vann" 18 000 på att köpa Fingerprint tidigt (och sälja på mitten). De där 18 000 spenderar han på en månads flamskonsumtion, men det tjatar han inte om.

Ingen aning - den kom fram när jag bildgooglade "Felriktat fokus"

Hur hänger det ihop?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Personligen hade jag en märklig känsla av att pengarna skulle gå upp i rök om jag inte konverterade dem till upplevelser och/eller prylar asap. Vilket var ironiskt för det var ju precis det de gjorde.

Stilikon April - Inès de la Fressange

Skärpning! Jag har fått ett (1) bidrag i tävlingen. Ska man behöva dricka upp alla presentkort själv?

När jag började skriva detta inlägg blev jag plötsligt osäker - vad är hon känd för egentligen Fressange? Så jag Wikipediade och fann:

Inès Marie Lætitia Églantine Isabelle de Seignard de La Fressange, born 11 August 1957, is a French model, aristocrat, style icon, fashion designer and perfumer.[3] She was named to the International Best Dressed List Hall of Fame in 1998.

Reflektion 1/ Aristokrat? Kan man ens vara det? Särskilt i Frankrike, trodde det var förenat med livsfara.

Reflektion 2/ Varför googlade jag inte på Inès inför våra döttrars dop? Hur coolt hade det inte varit på uppropet i första klass:

Fröken: "Kevin Landhammar?"

Random barn: "Här!"

Fröken: "Lae..Laetä...Laeti...mummelmummel...Egla...Engla...Älgantine....?"

Any How, hur snygg är hon inte på en skala? Nedan en kort stilstudie:

1/ Begränsad färgskala i klassiska marint, vitt och beige. Enstaka avbrytare som ovan en himmelsblå tröja och en syrenlila väska.

2/ Klassiskt enkelt med mycket jeans och skjorta, parat med skor att dö för.

3/ Uppkavlande ärmar och dito ben

4/ Blandar marint och svart (Diors påfund, innan dess var det döden)

Det är något lite rufsigt över henne. Förstå hur lätt det hade varit att förvandla ovan stil till något ängsligt damigt. Men istället känns hon snudd på rock'n'roll (och med den kommentaren förpassar jag mig själv till segmentet dam). Varför? En del av förklaringen tror jag sitter i det uppkavlade. Jag har gått igenom ett stort antal bilder och hon har i princip alltid uppkavlat. En annan förklaring kan vara hennes hår. Eftersom jag är besatt av Inès och därför läst hennes eminenta stilguide Parisian Chic, vet jag att hon börjar varje dekadent dag med en dusch och hårtvätt samt låter det lufttorka för kombon fräschör/bohemiskt rufs. Vidare är hon inget stort fan av plastikoperationer vilket syns på hennes franskt osilikonade torso samt på närbilder av hennes ansikte och tänder - det är lite rynkigt och lite skevt men det skiter väl hon i, hon får ligga ändå.

Jag tycker att man med fördel kan transponera Inès stil till en capsule wardrobe. Jag älskar färgerna och marint är sedan flera år mitt svarta. Ljusblått till sommaren, beige året runt. Jag älskar skorna av loaferstyp, särskilt när jag reser. Jag skulle tippa att ovan är typ TODS, men jag vill gärna tipsa om det genialiska märket Geox som gör klassiska loafers till en bråkdel av priset. Nedan från vänster till höger: TODS galaxy blue 2 200kr, GEOX rouge de putain 850kr - Gucci Platform Sneakers 7 831kr (kanske inte helt Inès-kompatibla).  Och för dig som talar franska heter inte den röda färgen så, det var ett aristokratiskt skämt.

Jag är inte superpåläst avseende Geox men har för mig att det är italienskt och att de jobbar med material som andas vilket är bra då man ofta är barfota i loafers. De är också grymt sköna att gå i. Och bekvämlighet är ju lyxens moder, för att citera Chanel.

Mvh/

FruEfficientBadass

Budgetfilmkväll Belgien

Idag kommer ett litet sparknep klonat med min livsnjutarnerv. Ni som hängt med en stund vet att jag inte är den som tackar nej när det bjuds fin- (eller ful-) dricka, filmvisning eller god ost. Däremot är jag en snålfan som hellre lägger lite pengar än mycket. Därför tänkte jag i bloggen testa lite olika set-ups på temat filmkväll. För enkelhetens skull väljer jag tema efter land. Eftersom jag bara har bott i två utomsvenska länder börjar jag med mitt favoritland Belgien (jag är troligtvis den enda med Belgien som favoritland, inklusive belgarna själva). Varför det är mitt favoritland? Det får bli ett annat inlägg.*

Vi väljer alltså bort nedan vänster för nedan höger och spar i runda slängar 400 spänn. Jag spar också massor av tid eftersom jag inte behöver ta mig till bio/restaurang utan kan avnjuta det hela hemma i horisontalläge i min soffa.

Om filmdistributionen på svenska bibliotek varit unisont synkad hade jag utan tvekan uppmanat er att gå och låna en Dardennefilm, men nu är ju så inte fallet så jag väljer det enda genombelgiska som ges på Netflix i skrivande stund nämligen Belgica. Jag läste i Gretchen Rubins bok Lyckoprojektet att forskning visar att man kan bli upplyft av att läsa "katastrofböcker" - du vet, den där genren som handlar om människor som varit med om jobbiga saker. Om det stämmer kommer du att vara på mycket gott humör efter att ha sett den här filmen. Därtill har den precis rätt färgfilter - det är exakt dessa nyanser av beige, grått och brunt som utgör det belgiska DNA:t.

Gör så här:
1/ Bestäm ett datum för din belgiska filmkväll. Detta är absolut nyckel.
2/ Införskaffa en belgisk öl på ditt Systembolag eller närmaste ombud. Även detta är absolut nyckel.**
3/ Ställ ölen på kylning i god tid innan. Genom att titta på ölen dagarna före genomförandet blir du lite full av förväntan - mmm belgisk öl, iskall, najselinajs.
4/ Skaffa en bit goudaost. Inte skivad, i bit.
5/ På dagen D delar du upp osten i kuber, cirka 1*1 cm stora.
6/ Du lägger osten i en skål och pudrar rött chilipulver på.
7/ Cirka tio minuter före genomförandet ser du till att ha gått på toaletten, snutit dig, tagit på dig en varm kofta, satt mobilen på ljudlös och aviserat för ev. övriga i boendet att du inte kommer att vara disponibel de närmaste två timmarna.
8/ Du öppnar ölen, ställer fram osten och sätter på filmen.***
9/ Klart!

En annan belgisk film jag fått tips om är "The broken circle breakdown". Någon som har sett den? Finns tyvärr inte på Netflix och har inte sett den på bibblan heller.

Med vänlig hälsning/
Fru EfficientBadass

* Du kan ju börja med att bildgoogla "Brussels"+"Horta" så fattar du. Men det är ju inte bara detta art nouveau-frosseri som ligger bakom, jag tycker om belgarna också - de är lite sletna, opretentiösa och gör bra öl. Lite okänt är också att de är väldigt bra på mat. Jag brukar säga att belgarna är som fransmännen - bara fulare och trevligare.
** Om du vill göra en systembolagsmedarbetare glad (gäller särskilt hipstervarianten) ska du approchera denne och be om tips på belgisk öl. Själv gillar jag som sagt blanche - den är så fräsch att det känns som att dricka lemonad.
*** Om du har barn under 28 rekommenderar jag att du inte låter dem se filmen. Den innehåller en del osedligt leverne.